Min helt vanliga blogg om mitt inte helt vanliga liv.
Alla har vi våra ljusa & mörka dagar, det gäller att ha tillräckligt många stjärnor som leder en ur mörkret! Det är en styrka i sig att kunna vara svag när man behöver det, att inte alltid behöva vara stark!
Jag är lyckligt lottad som har en magisk familj, fantastiska vänner, en otrolig son och en underbar pojkvän, dom är mina stjärnor i mörkret!
"When you think hope is lost and giving up is all you got. And blue turns black, your confidence is cracked.
There seems no turning back from here.
That's when you can build a bridge of light, that's what turns the wrong so right.
That's when you can't give up the fight.
When your feet are made of stone and you're convinced that you're all alone.
Look at the stars, instead of the dark.
You'll find your heart shines like the sun"
Tvillingarnas samtal i magen.- Tror du på ett liv efter födseln?- Självklart, det måste finnas något efter födseln. Kanske är vi till just för att förbereda oss för det som kommer sedan.- Dumheter, det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det kunna se ut?- Det vet jag inte men det är säkert ljusare än här. Kanske vi kommer att kunna springa och äta med munnen.... –Vilket skitsnack! Det går inte att springa och äta med munnen är skrattretande. Vi lever ju tack vare navelsträngen. Jag ska säga dig något. Liv efter födseln är uteslutet, navelsträngen är helt enkelt för kort.- Nejdå, det finns säkert något där ute. Det kommer bara vara lite annorlunda än vad vi är vana vid. En tunnel och i slutet ljus...- Men, det finns ingen som har kommit tillbaka från födseln. Livet slutar i och med födseln, och förresten är livet bara en eländig trängsel i mörkret.-Okej, jag vet inte precis hur det kommer att se ut efter födseln men hur som helst så kommer vi att träffa vår mamma och hon kommer att ta hand om oss.-Mamma? Tror du på mamma? Och var skulle hon finnas om jag får fråga?-Överallt omkring oss, såklart! I henne och tack vare henne lever vi. Vi skulle inte finnas till utan henne.-Det där tror jag inte på. Jag har aldrig sett någon mamma, så det är helt klart att det inte finns någon.-Men ibland när vi är tysta kan vi höra hur hon sjunger eller känna hur hon smeker vår värld. Vet du, jag tror faktiskt att det riktiga livet väntar efteråt...
Igår sprang/joggade/powerwalkade/dog jag i en blandad kompott till Alvik och mötte Thomas efter jobbet. Jag var helt slut när jag väl kom fram och det kändes som att jag hade fått pepparspray i lungorna och en kniv in mellan revbenen!! Det var lugnare tempo när vi gick hem samma väg. Idag har jag tagit trapporna före rulltrapporna varje gång! Har det bara funnits rulltrappa så har jag gått upp för dem. Ja någonstans måste man ju börja! Nu ska jag sova och ladda inför praktiken i helgen!Tjolahopp och puss på skinkan!