En dikt jag skrev till dig en gång...

Nu när man sitter och pratar med folk så tänker man tillbaka på tiden när man bodde i Stockholm och umgicks med alla sina vänner som man på nått sätt lämnat i ro där nere. De lever idag sina egna liv och har väl antagligen glömt mig för länge sen. De minns mig dock när jag skriver på msn eller skicker iväg en liten "Gillar" eller komentar på facebook... Jag längtar tillbaka till tiden så det var alla vi :)
När jag pratade med just en person som man faktiskt saknar lite mer så kom jag på att jag förr i världen när man var lilla jag så skrev jag en dikt...

Jag tänker på dig, nu när mörkret kommer.
Du ligger brevid mig, nu när mörkret kommer.
Du doftar så gott, nu när mörkret kommer.
Läpparna mjuka och ögonen tindra.
Nu när mörkret kommer, ligger jag ensam och önskar du var här...
Med dina ögon du aldrig kommer mig se.
Ditt hjärta kommer aldrig för mig slå.
Som vänner kan nattens heta känslor få oss nära varrandra,
men aldrig mer än detta är jag... Än en het känsla vissa nätter.
Om ens det. Är jag ensam om att älska?

Ja det var på den tiden man var så kär och lät sig kyssas och kramas och önskade att det skulle fortsätta heeela natten :)

En ung tös i Stockholm...

Kommentera här: