When is enough, enough??
Jag har funderat länge nu... Allt känns lite dimmgt och jag vet inte varför jag står på samma ställe nu som förr.
Jag är rädd för framtiden, men vill fortfarand inte stå kvar i det förflutna.
Jag vill göra framsteg som jag kan vara stolt över.
Just nu känns allt avigt, ingenting går åt det hållet jag vill. Känns som jag var starkare förr.
Jag saknar dig, du som gör mig starkt.
Jag saknar mig själv och min egen vilja, min egen röst.
Kanske har jag blivit nedtryckt så många gånger att jag tappade mig själv på vägen.
Men handlar det inte ibland om vad jag vill? Vad det är som jag mår bra av?
eller ska men se till andra först? Varje gång?
Jag har ju alltid gjort det, ska jag fortsätta med det för alltid och försumma mig själv?
When is enough, enough??
När ska mitt liv handla om mig?
När ska min vilja få höras och inte bara alla andras?