Det finns ett liv efter dig också...
Jag slutade hoppas för ett tag sen och nu känns det rätt bra att inte behöva längta. Jag har inget behov av att se dig, träffa dig eller höra din röst. Det var så mycket fram och tillbaka, och jag lämnade dig för många gånger... I slutändan var det du som lämnade mig. Jag känner ingen skuld, jag har min son och det betyder allt! Mitt liv ska gå i min takt, inte i någon annans, du lärde mig det den hårda vägen. Kanske hade jag varit lycklig med dig idag, men det är inget jag lägger kraft på att fundera på längre, det gör mig mer ont än gott iallafall. Jag har vant mig vid att vi inte pratar längre, jag förstår inte varför jag försökt så länge. Du har visat mig att vi inte har nått att säga varrandra länge.
Jag tänker ta en dag i taget, och istället för att tänka på dig, ska jag fundera på mig själv! Dags att jag gör något åt vad jag vill och sluta titta tillbaka på oss!
Tack för allt du gav, allt du tog och allt vi delade en gång i tiden... Utan dig hade jag inte varit den jag är idag, men det är utan dig jag fortsätter leva!
P U S S & K R A M ! !