Min helt vanliga blogg om mitt inte helt vanliga liv.
Alla har vi våra ljusa & mörka dagar, det gäller att ha tillräckligt många stjärnor som leder en ur mörkret! Det är en styrka i sig att kunna vara svag när man behöver det, att inte alltid behöva vara stark!
Jag är lyckligt lottad som har en magisk familj, fantastiska vänner, en otrolig son och en underbar pojkvän, dom är mina stjärnor i mörkret!
"When you think hope is lost and giving up is all you got. And blue turns black, your confidence is cracked.
There seems no turning back from here.
That's when you can build a bridge of light, that's what turns the wrong so right.
That's when you can't give up the fight.
When your feet are made of stone and you're convinced that you're all alone.
Look at the stars, instead of the dark.
You'll find your heart shines like the sun"
När jag och min äldsta kusin Michael var små så var vi bästa vänner. Han var min "lillebror". Var någon dum mot honom så visste dom vem dom skulle få att göra med. Har tappat räkningen på hur många ggr jag spöade killarna på gården (även killar större än mig själv). Idag kan jag inte göra samma sak. Jag är vuxen och dom är små, men oj vilken lust jag har! Hade det där varit när Michael och jag var yngre hade dom jävlarna fått! Jag är så arg! Det är inte okej! Hur kan ingen sett nånting!? Det gör så ont i kroppen och i hjärtat! Jag hoppas inte att killarna får uppleva vad de gör! Men jag hoppas att alla världens löss, loppor och kvalster hemsöker deras sängar!! Ungjävlar!!