*Nathalie*

För mer än sju år sedan började jag heja på LiverpoolFC. Då var det för att man vart inlurad i det av resten av grabbarna. Under tre år hejade vi hejvilt och retades med de grabbar som istället hejade på Manchester United.

Jag var enda tjejen med på fotbollsplanen, och jag hade "The time of my life" nu när man tittar tillbaka. Liten och nätt vart man ju bortburen samtidigt som dom sparkade iväg med bollen.

Sen lades det under tjock is då jag slutade umgås med killarna pga. att man tog studenten, flyttade på varsitt håll eller att vi bara kom bort från varrandra, och jag kollade bara några matcher ibland när man fick reda på att det var match av ren slump.

Sen så träffade jag en fantastisk människa och föll pladaskt, vart upp över öronen förälskad! Precis som en tjej kan bli. Han hejade såklart på... wait for it... Liverpool! Vad är oddsen.

I och med det så ökade såklart mitt angagemang igen, den gamla tröjan åkte fram och nya införskaffades.

Tyvärr så blev det ingen kärlekssaga, inte av den lyckliga typen iallafall. Det som väcktes hade dock vaknat! Jag retade Klabbe på jobbet (som hejar på Arsenal).
Peppade grabbarna på fb, och retade Danne som hejar på Man Utd ^^

Nu idag sitter jag här, 7år senare och tänker inte lägga det under tjock is! Kanske var det meningen att jag skulle träffa honom för att hitta något annat, förutom honom, att lägga nära hjärtat! Att han skulle återställa ordningen ;)