Min helt vanliga blogg om mitt inte helt vanliga liv.
Alla har vi våra ljusa & mörka dagar, det gäller att ha tillräckligt många stjärnor som leder en ur mörkret! Det är en styrka i sig att kunna vara svag när man behöver det, att inte alltid behöva vara stark!
Jag är lyckligt lottad som har en magisk familj, fantastiska vänner, en otrolig son och en underbar pojkvän, dom är mina stjärnor i mörkret!
"When you think hope is lost and giving up is all you got. And blue turns black, your confidence is cracked.
There seems no turning back from here.
That's when you can build a bridge of light, that's what turns the wrong so right.
That's when you can't give up the fight.
When your feet are made of stone and you're convinced that you're all alone.
Look at the stars, instead of the dark.
You'll find your heart shines like the sun"
Ligger i sängen hemma hos mamma. Den är egentligen alldeles för mjuk och jag får rätt ont i ryggen och höften av den...Det är när kvällen kommer som jag saknar Thomas mest. Saknar att hålla om honom en stund innan vi somnar. Saknar att höra honom andas tungt och somna. Lukta honom i nacken, när jag ligger nära...Jag saknar den där känslan man får när Neo precis somnat, vi fnissar lite över att han snarkar och det bara är vi för en liten stund. Jag längtar tills vi hittar något eget. Något eget, tillsammans. En lägenhet utan katt- och hundhår överallt.En lägenhet där vi har VÅR säng och VÅRT hem ♥En lägenhet där jag inte känner mig i vägen och städar undan mig själv...En lägenhet där mina (och Neos) har en naturlig och självklar plats, framme.En lägenhet där jag känner är "hemma".För just nu känns det inte som att jag har ett riktigt hem. Jag är antingen "hemma hos mamma" eller "hemma hos Thomas"... Aldrig hemma...Vi ska titta på en lägenhet på torsdag, och jag vill verkligen älska den. Älskar jag den vill jag verkligen att vi kan få den. Det är nämligen en chans till byte, och SKB är inte riktigt på humör när det kommer till de... :-/ Jag vill verkligen! Så håll tummarna, snälla ♥OUT!